Fjärilsparken, i Benalmádena – Mariposario Costa del Sol, Spanien

(Gästskribent Jannica E)

De flesta har väl kanske en förutbestämd uppfattning av hur ett besök i en fjärilspark ser ut. Några stackars malar på en gren och några karpar som simmar runt i en damm. En massa växter och fuktigt och varmt så det förslår, men nästan inga djur, och i alla fall inte i rörelse. Jag bor i norrort i Stockholm och har nära till Fjärilshuset i Hagaparken, som numera stoltserar med sitt hajakvarium, utöver fjärilar och karpar.

Jag tycker väl ändå att Haga har ett ganska trevligt etablissemang, om än något dyrt, och just därför hade jag inte alls förväntat mig att den här lilla parken, inhyst i en tempellikande byggnad skulle kunna överraska mig. Men det gjorde den. Med råge.

Parken är liten, absolut. Mycket mindre än Hagaparkens. När man kommer in i den lilla parken och möter den fuktiga, men behagliga värmen infinner sig ett särskilt lugn. Människorna strosar runt små gångar och viskar och pekar, och hur högtalarna klingar pan-flöjtstoner förnöjsamt i takt med fjärilarnas vingslag. Men djuren då? Det viktigaste i en djurpark hur stor eller liten den än må vara. I den här parken är det gott om djur, mest fjärilar och fåglar förstås.

Alla djur förutom fjärilarna är så kallade rescues, djur som räddats från en dålig situation, till ett bättre liv. Nog ser det ut som de har ett bra liv här också, och det gör mig överraskad och glad. När jag skriver detta passerar, om än mycket långsamt, en stor sköldpadda mig, med nyfiken uppsyn. Han rundar det lilla fikastället, mitt inne i parken, och fortsätter runt och försvinner bakom min rygg. Det är just det som utgör skillnaden, tänker jag.

Djuren här rör på sig, de lever, som om det var deras vanliga, naturliga miljö. Jag har annars bara minnen av djur som ligger som döda i en pytteliten inhägnad någonstans. Inga problem att få en bra bild, men ack så tråkigt och sorgligt. Jag skulle just lägga till mina åsikter, att den lilla wallabyn, Wally, han kan ju i alla fall inte trivas, där han ligger helt stilla i en liten låda, och dåsar i värmen. Men när jag tar ett till varv i parken, har Wally skuttat iväg från sin lilla säng, och sitter nu och mumsar nöjt på en liten buske en bit bort. Till synes helt tillfreds med tillvaron.

Även leguanen Anita rör på sig. Hon traskar hungrigt, med bestämda leguansteg mot sin matskål, fylld med grönt, medan hon plirar misstänksamt på mig och min kamera. Men hon stannar inte förrän hon är framme vid skålen. Jag såg nog inte ut att utgöra något hot. Fåglarna, är lika nyfikna de. När jag stod och iakttog Anita vid lunchbuffén flög en stor Grön Tucan rakt emot mig och satte sig på ett träräcke precis intill.

Jag kände mig som en del av attraktionerna, när fågeln sakta, steg för steg, med huvudet på sned, närmade sig mig, och följde varje rörelse jag gjorde när jag sakta tog foto efter foto på den vackra, färggranna fågeln. Jag kände mig välsignad på något märkligt sätt. I en liten fjärilspark i Benalmádena, Costa del sol. Kom jag närmare en äkta, någorlunda ”vild”  djurupplevelse än jag gjort på länge.

En kort guidning ingår i besöket, fråga efter tid. (När jag var där var det kl 15 och 16, först på engelska och sedan på spanska.) Personalen ringer i en liten klocka när det är dags. En ung tjej berättar kunnigt och engagerande om fjärilens liv och hur olika de olika arterna lever. Jag fick hålla i en sovande indisk mal, och den var lika mjuk som det silke den spinner. De här malarna har inga munnar, och kan alltså inte äta. De lever därför bara i 5-6 dagar och då tar de energi från det de åt som larv. Under den här tiden ska de hinna föröka sig och lägga över 300 ägg.

Jag reser mig för att gå ett sista varv runt parken innan det är dags att ta bussen hem. Då ser jag att sköldpaddan inte alls hade vandrat vidare in i djungeln, som jag trodde, utan istället har lagt sig precis vid min stol. Nu lunkar den den lite förnärmat iväg igen, till synes helt orädd, och jag förundras igen, över den nära djur-upplevelsen jag har fått här idag.

Jag rekommenderar starkt ett besök på Mariposario, Benalmádena, och ta god tid på er, och missa inte presentshoppen, som faktiskt har fina saker, till helt rimliga priser. Ta gärna med er egen matsäck, den kan ätas i parken, eller i särskilt anvisat rum utanför presentshoppen. Och förresten, köp biljett via hemsidan, så sparar ni en tjuga per person. Det går tåg till Benalmádena Arroya de la miel, och därofrån finns bussar hela vägen till parken. Man kan även ta sig dit med hop-on-hop-off-bussar.